Lycklig(t) Lotta(d)

En blogg av och med en lyckligt lottad småländska i Stockholm.

Min bilder
Namn:
Plats: Stockholm, Sweden

torsdag, oktober 25, 2007

Fördelar?

Vissa dagar är tyngre och mörkare än andra. Ibland går helt enkelt luften ur, och energin sinar. Dessa dagar gäller det att hitta ljusglimtar som sprider glädje och positiv energi. När allt är nattsvart brukar jag försöka att tänka på hur lyckligt lottad jag faktiskt är. Jag har en familj som jag avgudar, en kärlek som jag älskar och vänner som alltid ställer upp för mig. Vad vore jag utan er?

Ibland funderar jag på om något så elakt som cancer någonsin kan föra något gott med sig. För mig och min familj har cancern inneburit så mycket smärta men vår kärlek och tillit till varandra har vuxit sig starkare än någonsin. Vi har alltid haft en väldigt bra relation, men idag sätter vi allt oftare ord på det vi känner och tar varandra inte för givet. Det är lärdomar jag för alltid kommer att bära med mig, och förhoppningsvis kunna föra vidare till mina barn och barnbarn. En sådan lärdom kan väl aldrig vara en nackdel?

I svåra situationer sluter vänner upp och visar tydligt sin omtanke. Vissa mer än andra. Faktum är att man ibland blir förvånad. Förvånad över hur många som faktiskt bryr sig, och förvånad över att omtanken ofta kommer från håll som man kanske inte hade förväntat sig. All denna omtanke känner både jag och min familj av, och den är vi evigt tacksamma för. Det är svårt att sätta ord på något så stort. Från djupet av våra hjärtan - tack.

Dagens blogg är hämtad från min insamlingsblogg till förmån för Rosa Bandet.

1 Comments:

Blogger Nettan said...

Hej min fina vän!

Först vill jag bara gratulera till att det går så bra med insamlingen!

Visst är det härligt att veta att det finns vänner och familj som älskar en, i svåra tider känns det verkligen lite extra! Jag har sagt det förr och säger det igen. Du är fantastisk och har världens finaste hjärta. Din värme strålar alltid igenom när man träffar dig!

Visst stärker motgångar. En mamma som hade förlorat sitt barn sa något fint om att arbeta vidare efter en motgång. "Om vi som blev kvar ınte lever lıvet tıll fullo, hur kan vi då sörja så mycket för den som inte fick leva"

Lev, älska och njut! Jag ser verkligen fram mot att träffa dig snart. Som vanligt är jag stolt över att jag kan kalla dig min vän!

KRAM

8:36 em  

Skicka en kommentar

<< Home