Rosa Bandet

Under oktober månad driver Cancerfonden sin kampanj Rosa Bandet till förmån för bröstcancerforskningen. Jag bestämde mig för att dra mitt strå till stacken och startade en insamling på deras hemsida. Nu har kampanjen lidit mott sitt slut och jag kan med glädje konstatera att insamlingen drog in över 30 000 kr!

Nedan finner ni mitt sista inlägg på insamlingens hemsida;

"Nu när kampanjen lider mot sitt slut skulle jag vilja passa på att ”runda av” med att skriva några ord om varför jag valde att starta insamlingen och varför det har varit viktigt för mig att engagera mig i Cancerfondens arbete.

Hösten 2003 gjorde sjukdomen cancer entrè i mitt liv. I dubbel bemärkelse. Min mamma och en nära vän till mig fick cancerbesked ungefär samtidigt. Det otänkbara var ett faktum. Det som ”bara händer andra” var nu en del av mitt liv. Det blev början till en lång och tuff resa, som fortsätter än idag. Min vän förlorade sin tappra kamp mot cancern och skulle imorgon ha fyllt 32 år. Min vackra mamma kämpar vidare, nu med sitt tredje återfall.

Som anhörig och medmänniska känner man sig fruktansvärt hjälplös. Man hjälper till med det man kan bidra med; inge hopp, kämpavilja, kärlek, prata och att helt enkelt bara finnas där. Med hjälp av den här insamlingen känner jag att jag har fått möjlighet att bidra till att cancerforskningen kommer framåt. Det känns otroligt skönt. Tack vare insamlingen har vi återigen insett vilket enormt stöd hela familjen har från vänner och bekanta. Jag hoppas att ni inser hur mycket det här betyder för oss. Jag saknar ord. Som Cancerfonden skriver, tack för att du investerar i någon annans morgondag. Från djupet av mitt hjärta, tack!

När min mamma blev sjuk blossade en ren och skär ilska upp inom mig. Varför drabbar det här min familj? Jag kan fortfarande bli vansinnigt tokarg på att cancern helt på eget bevåg tog sig friheten att kliva in i mitt liv. Men jag försöker att se det från den ljusa sidan. Det jag har fått uppleva tillsammans med min underbara familj är unikt. Det är inte alla förunnat att ha en kärleksfull familj som alltid ställer upp och som skulle göra vad som helst för dig. Jag har lärt mig hur viktig familjen är och hur ovärderligt det är att få ta del av familjens villkorslösa kärlek. Detta hoppas jag kunna föra vidare och ingjuta i mina egna barn en dag. Jag har en fantastisk pappa, en beundransvärd mamma, världens bästa bror och en underbar man vid min sida. Vad mer kan man begära? Kan återigen bara konstatera att jag trots allt är lyckligt lottad. "

Min allra första blogg

Så var det dags för mig att starta min allra första blogg. Varför i all världen skulle någon vara intresserad av att läsa om mig och mina äventyr? Främsta anledningen till min blogg är att på ett enkelt sätt hålla vänner och bekanta hemma i Sverige uppdaterade om vad som sker i mitt liv. Jag och min sambo Henrik bor sedan en tid tillbaka i Istanbul - så jag tyckte att det här var ett alldeles strålande sätt att hålla kontakten med nära och kära.

Handen på hjärtat så är jag fruktansvärt oteknisk, så att jag har fått igång den här bloggen på eget bevåg är inte fy skam. Lite imponerad själv faktiskt... Räkna med lite tekniska missöden innan jag har fått kläm på hur det funkar med bloggandet. Ha tålamod, mina vänner!