Första vårdagen

Idag skiner solen från en blå himmel över vackra Stockholm. Det är den första riktiga vårdagen. Den här dagen är för dig, finaste mamma. Jag lovar att njuta för oss båda, det vet jag att du skulle vara glad för. Sitter på balkongen och önskar inget hellre än att du var här. Sol, fågelkvitter och en kopp kaffe - precis som du hade velat ha det. Jag sitter här och tänker på dig. Längtar efter dig så att hjärtat skriker. Osökt för mina tankar in mig på den dikt du själv valt ut till begravningsannonsen. Den är så fin. När jag läser den med vetskap om att du själv valt ut den, och de tankar som måste ha farit runt inom dig så blir den bara ändå finare. Ändå starkare. Ändå vackrare. Det får bli dagens ord. Bär med er dem ut i solen, mina vänner.

Gråt ej mina kära,

jag är ej död.

Jag finns i soluppgången

i morgonens varma glöd.

Torkta tåren ifrån kinden

hos Er jag alltid är.

I fågelsången

i ljumma vinden

jag finns ju där.

Sörj ej,

jag är alltid hos Er när,

minns de vackra minnen

och ej på sorgen bär.